Ja, dagarna går och tur är väl det... för jag vill inte vara kvar i denna sorg och stora saknad som jag känner nu. Det kommer förstås vara jobbigt länge, men förhoppningsvis blir det lättare och lättare med tiden.... jag har haft det jobbigt denna veckan med mycket tankar och alldeles för lite sömn.

Ett slitet uttryck, men så sant, det går aldrig att förbereda sig på hur det är att mista någon i sin närhet, alla går vi igenom det någon gång, men när det kommer så drabbar det en som en chock och livet tycks stanna av fast man ser allt rullar på runt omkring en.

Jag har fått många hälsningar på olika vis i veckan, människor som visar att dom tänker på oss och bryr sig, så gott det känns. Tack!

Jag har inte varit så flitig med bloggandet på ganska lång tid tillbaka, men kanske är det så nu att jag behöver skriva och även skriva om det som är roligt och lättare, för att det ska kännas bättre och att det ska bli lättare och gå vidare.

Min pappa älskade Elly, han kunde släppa allt för händer när hon kom. Elly och även Meya och Mezzi,  ger mig tröst nu i saknaden efter pappa. Det kommer bli bättre...