Idag har Meya och Mezzi gjort premiär i utställningsringen. Och det gick riktigt bra    Meya blev BIR-valp och Mezzi blev BIM-valp på Hallands kennelklubb, sedan blev Meya BIG 3 bland valpar 6-9 månader. Och det bästa av allt, dom var så glada och positiva   

Jag och Mattias tog med Elly och Meya till stranden, inte fel alls att dela på hundarna ibland och dessutom var Mezzi och Hans på kurs så det passade bra att vi åkte på annat håll.

Det var rätt så många fler som tänkt sig en strandpromenad idag i det fina vädret, men vi kunde ändå släppa hundarna lösa stora delar av rundan.

Mattias och Meya först, och så jag och Elly.

Meya och Elly 

Meya spanar ut över havet.

När vi kom hem hade Hans och Mezzi kommit hem från kursen, Mezzi hade varit jätteduktig idag med. Sen låg alla tre vovvarna utslagna på köksgolvet, härligt när var och en fått sitt och dom är nöjda.  

Ja, dagarna går och tur är väl det... för jag vill inte vara kvar i denna sorg och stora saknad som jag känner nu. Det kommer förstås vara jobbigt länge, men förhoppningsvis blir det lättare och lättare med tiden.... jag har haft det jobbigt denna veckan med mycket tankar och alldeles för lite sömn.

Ett slitet uttryck, men så sant, det går aldrig att förbereda sig på hur det är att mista någon i sin närhet, alla går vi igenom det någon gång, men när det kommer så drabbar det en som en chock och livet tycks stanna av fast man ser allt rullar på runt omkring en.

Jag har fått många hälsningar på olika vis i veckan, människor som visar att dom tänker på oss och bryr sig, så gott det känns. Tack!

Jag har inte varit så flitig med bloggandet på ganska lång tid tillbaka, men kanske är det så nu att jag behöver skriva och även skriva om det som är roligt och lättare, för att det ska kännas bättre och att det ska bli lättare och gå vidare.

Min pappa älskade Elly, han kunde släppa allt för händer när hon kom. Elly och även Meya och Mezzi,  ger mig tröst nu i saknaden efter pappa. Det kommer bli bättre...   

Min älskade pappa somnade in igår efter sjukdom.... det gör så ont och saknaden är förstås stor.   

Var rädda om varandra! Kram!

En del kanske tror att jag fortfarande är kvar på valpkursen som jag skrev om i söndags... men jag kan tala om att så är inte fallet   

Men det är som man brukar säga... - Mycket nu.  Det finns inte riktigt tid att blogga just nu. Valpkursen gick jättebra, hon gör verkligen framsteg Meya, såå härligt.

Sen har dagarna bara sprungit iväg, i tisdags firade vi Mattias födelsedag lite försenat med släkten, förra veckan var ju både Mattias och Hans jätteförkylda så vi fick skjuta på firandet lite.

Igår var jag och Mattias i skogen med hundarna, en härlig solig höstdag, sådär skönt som det kan vara när hösten visar sig från sin bästa sida. Hundarna njöt förstås dom också, och då blir man extra glad av det med.

Snart ska jag iväg på möte med jobbet, sen dags att jobba i 2 nätter.

Det som känns extra jobbigt just nu är att min pappa blivit sämre, en oro som finns där hela tiden tiden hur det nu ska gå för honom. Och en oro för mamma också förstås att hon kommer orka med allt. Jag var där i går kväll en stund, tycker bara på ca 2 veckor hur påtagligt sämre han är, usch det gör ont att skriva det här. Men jag måste beundra mamma som behåller sitt glada humör och verkar så stark utåt iallafall. Men det klart att det sliter på henne, jag hoppas vi kan göra allt för att stötta dom båda nu.

Önskar er en bra dag, jag skriver när jag får tid och lust. Kram!

Snart ska vi iväg på valpkurs med Meya, ska bli roligt.

See you later!

Idag är Elly Basil-kullen 6 månader!

Grattis till er alla fyra!    

Den här bilden tycker jag är så fin, en strålande lycklig mamma Elly med 2 av sina förstfödda som faktiskt var Mezzi och Meya.