En del kanske tror att jag fortfarande är kvar på valpkursen som jag skrev om i söndags... men jag kan tala om att så är inte fallet   

Men det är som man brukar säga... - Mycket nu.  Det finns inte riktigt tid att blogga just nu. Valpkursen gick jättebra, hon gör verkligen framsteg Meya, såå härligt.

Sen har dagarna bara sprungit iväg, i tisdags firade vi Mattias födelsedag lite försenat med släkten, förra veckan var ju både Mattias och Hans jätteförkylda så vi fick skjuta på firandet lite.

Igår var jag och Mattias i skogen med hundarna, en härlig solig höstdag, sådär skönt som det kan vara när hösten visar sig från sin bästa sida. Hundarna njöt förstås dom också, och då blir man extra glad av det med.

Snart ska jag iväg på möte med jobbet, sen dags att jobba i 2 nätter.

Det som känns extra jobbigt just nu är att min pappa blivit sämre, en oro som finns där hela tiden tiden hur det nu ska gå för honom. Och en oro för mamma också förstås att hon kommer orka med allt. Jag var där i går kväll en stund, tycker bara på ca 2 veckor hur påtagligt sämre han är, usch det gör ont att skriva det här. Men jag måste beundra mamma som behåller sitt glada humör och verkar så stark utåt iallafall. Men det klart att det sliter på henne, jag hoppas vi kan göra allt för att stötta dom båda nu.

Önskar er en bra dag, jag skriver när jag får tid och lust. Kram!